Oredig och... begrundande?

Mysdricker te och funderar på var tiden tar vägen egentligen.. alltså inte bokstavligt talat var den tar vägen, men de är bara det att senaste dagarna har liksom tiden bara försvunnit. Förmodligen har det att göra med att jag inte är så särskilt bekymrad över hur mycket klockan är om dagarna, tar sovmorgnar och poar på i mitt eget tempo. Det  är lite annat än att gå en ständig kamp mot klockan och ha stenkoll på dagar, timmar och minuter. Det är dessutom alldeles underbart. Att inte vara så tidspressad. Mindre underbart att tiden och dagarna rullar på lite för fort just för nu. Hoppas det är jäääätte långa dagar i Montenegro. Hihi. Eftersom att jag inte längre printar ner ord på papper, läser, samlar in, tolkar etc. känns det inte heller som att jag gör något om dagarna. Fast än jag gör det, det är bara det att jag inte pluggar. Istället hinner jag med att tvätta, laga mat, planera grillkväll med världens bästa (ikväll), klippa håret på pappa, ligga på bryggan i Vägnan och vifta på tårna, planera för kommande möten, träna, fira födelsedagar osv. Jag hinner ha en fantastisk vardag och låta saker och ting ta den tid de tar. Jag hittar sakta men säkert tillbaka till mig själv, en vardag, glädjen och energin och jag gillar't ♥.

Idag samlade jag ihop närmare fyra km mysjogg (läs bekväm lunk)
och är glad att benen i alla fall fungerar när magen inte vill det.