Hög på träningsendorfiner

Så blev det äntligen lite träning för fröken Olofsson. Efter en dag av stillasittande artikelsök och flera dagars stillasittande uppsats-plugg fick jag äntligen tummen ur och tog mig tid för träning. Intervaller på mammas och pappas löpband lockade mest och det gick ändå relativt bra. Hjärtat fick jobba som tusan och jag tror nästan jag borde vara glad över att min pulsklocka inte funkar (batteribyte behövs) för om jag hade vetat hur hög min puls var de sista intervallerna hade jag kanske inte slutfört. Haha, det var svettigt, jobbigt och alldeles underbart. Hög på träningsendorfiner och trött i både kropp och knopp kommer jag att somna med ett leende på läpparna, och förhoppningsvis vakna med ett också.

Svettigt. Jag gillar't.