Inte min vecka

Jaha. LBK klarade elitserieplatsen med minsta möjliga marginal. Veckor av nervositet och anspänning har i denna vecka tagit ut sin rätt på mig, och det med besked. Jobbade lite i ett töcken på måndag, hemma med sprängande huvudvärk, illamående och yrsel på tisdag. Vaknade med feber i onsdags men jobbade mitt pass ändå. På kvällen kom förkylningssymptomen men jag tog mig ändå igenom torsdagens jobb med piller i kroppen. På torsdagkväll blev jag bara mer och mer utslagen. Igår låg jag helt däckad och trots att jag är liiite piggare idag är det soffläge under täcket. Tanken för dagen var jobb först och sen hemfärd för att se Engmans Kapell på Bonden med min bästa och några vänner. Hur roligt? Typ roligast på länge! Gråter en skvätt nu och då eftersom att jag istället får sitta ensam under täcket, för det är ungefär vad jag orkar. Tycker vansinnigt synd om mig själv och anser bestämt att jag var värd en sjukt bra helg efter dessa veckor i vånda. MEN jag bryter ihop och kommer igen. För att jag vet att det egentligen är småsaker. Jag är bara sliten och orkar inte tänka rätt, inte idag. Kanske ikväll och alla andra dagar. Men nu låter jag tårarna komma, ler åt solen mellan varven, dricker en kopp te eller två eller tre och försöker andas, andas ut anspänning och oro, andas in lugn och glädje. Andas ut dumheter, andas in klokheter.